Nästan ända sedan jag var nyfödd har jag sovit själv i min spjälsäng, men i natt var jag orolig så det slutade med att jag fick sova mellan mamma och pappa i deras 120 cm smala säng. Det var trångt, men mysigt. Dessutom sov jag med napp delar av natten, vilket aldrig har hänt tidigare.Idag träffade mamma och jag hennes jobbarkompisar från samhällsinstitutionen. Det blev en hel del seriösa diskussioner kring kursplaner, fördjupningsarbeten och annat. Kanske inte så intressant för små bebisar egentligen, men jag lät dem hållas och var go och glad nästan hela tiden, bl a med hjälp av nappen. Mamma och pappa är smått chockade. Jag har ju aldrig varit någon nappkille direkt.Mitt goda humör höll i sig även efter att vi kommit hem. Av förkylningen har inte märkts särskilt mycket idag. Har lite hosta, men det är inget jag lider av. Är med andra ord redan på bättringsvägen från min första förkylning./Gustav genom mamma