Nu ska ni förstå att det här med att gå faktiskt inte är så lätt. I kväll gjorde jag dock några stapplande försök medan pappa försökte att ta foton på mig. Men så fort han tog fram kameran så satte jag mig ned och kröp med en faslig fart fram till honom. Det här med tekniska prylar är ju riktigt intressant tycker jag. Men utan kamera så gick jag faktiskt längre än jag någonsin gått tidigare. Säkert en mil... Det kändes i alla fall som det, de där två metrarna, för jag var alldeles slut i benen efteråt. Men det ska också i ärlighetens namn sägas att jag även gick mellan mamma och pappa ett par gånger innan plus ett par varv runt soffbordet.

Jag har även visat upp mina talanger i att kasta boll. Mamma tycker att jag har bra tryck i kasten och bollen flyger all världens väg. Kanske ska bli handbollsspelare när jag blir stor!

Annars har det åter varit en dag i regnets tecken. Pappa och jag tog dock en promenad till affären på eftermiddagen för att handla lite saker till hemmet.

/Gustav genom pappa