Konversation mellan far och son vid middagsbordet i dag:

- Gustav, du måste äta upp maten.

- Nej, jag kan inte.

- Varför inte det?

- Jag är gammal.

Det sistnämnda sagt med en djup suck. Men när fadern matade honom så gick det bra. Gapa orkade han göra i alla fall!

Lite senare lät det så här när samme son kom in till sin mor som låg och vilade på sängen:

- Mamma, du måste hjälpa mig att plocka ihop böckerna.

- Men Gustav, det kan du väl göra själv?

- Nej, jag är gammal.

Uppenbarligen har vi världens äldsta tvååring här hemma!

Åldermannens lillasyster har för övrigt börjat att röra på sig lite smått! När Filippa ligger på mage och det finns något intressant inom räckhåll så rör hon sig i en cirkel tills hon når föremålet i fråga. Det går inte fort, men nog rör hon sig allt!

/Gustav och Filippa genom mamma