En riktig liten gottegris är hon, lilla Filippa. Som ni ser så tar hon gärna för sig av det goda som bjuds.

Vi var hemma igen efter turen till Mora. Mamma och Filippa blev glada när vi kom hem! Gustav hade somnat i bilen strax efter Gävle och var så trött att han gick in och satte på TV:n för att sedan somna i direkt i soffan. Sen sov han hela natten, så han missade firandet av pappa. Det var ju som sagt Fars dag i dag. Pappa fick en fin kokbok med julens alla läckerheter. Den kommer nog att komma väl till pass nu när det nalkas mot jul.

Uppe i Mora hade Gustav haft det jättebra hos farmor och farfar. Innan vi åkte hem så passade vi på att besöka Amanda och Ellen. Gustav var lite smått tokig och lekte att han var en dinosaurie. Vi kom inte iväg förrän klockan blivit halv fem, men med en pigg SAAB så var vi hemma strax efter sju.

/Gustav och Filippa genom pappa

Mamma tycker att det börjar bli dags för mig att prata lite mer! Jag tycker att jag pratar hela tiden, men tydligen inte så att mamma förstår. Jag brukar säga "ta" (d v s tack) när jag får något och så fort jag ser en hund så ropar jag "oue". Jag brukar också gå omkring och säga "jaja" mest hela tiden. Jag pekar på saker och säger "dä" och när jag vill ha en banan säger jag "nan", men så mycker mer förstår tydligen inte mamma. Jag är dock väldigt tydlig med att nicka ja eller nej med huvudet. Så när mamma och pappa frågar något så visar jag direkt med huvudet vad jag vill. Uppenbarligen förstår jag alltså mer än vad jag pratar! Nu här på morgonen har jag exempelvis tvärvägrat vällingflaskan (igen!) och frenetiskt skakat på huvudet när mamma velat ge mig den.

Mitt favoritord är nog dock mamma! Det säger jag till allt och alla! Mamma tycker tydligen att jag ska begränsa ordet till henne, men varför det när det är så fint?

/Filippa genom mamma